Molnen hängde lågt över havet när 10-båten styrde mot Väderön med ett fåtal passagerare. Vi var sex från Klippanbygden inklusive två inbjudna Ölänningar, Rolf och Eva-Stina. Idag skulle vi utforska norra delen av ön. Förhoppningen var att det skulle finnas gott om sjöfågel att skåda.

Den gula och senare den blå slingan skulle visa sig vara steniga och trixiga att ta sig fram på. Vi fick verkligen hålla ögonen på underlaget. Första fikan intogs på en klippa med utsikt mot havet i nordväst. I kikarna fanns endast en ensam svan, ett gäng skrakar och två kanotister att skåda.

Nu följde vi blå slinga i riktning mot fyren, över klappersten, kantiga stenblock och spänger (nyttig balansträning). Nu hade molnen försvunnit och ön badade i sol. Vi såg ut en höjd att inta nästa måltid på. Vid foten av den vilade sig en präktig välgödd svart huggorm. Efter ett tag tröttnade den på uppmärksamheten och ringlade en bit in under en enbuske.

I hagarna växte här och där stolt fjällskivling, i dungarna vacker benved med sina rosa bär. De uråldriga ekarna och bokarna kunde man betrakta länge med vördnad.

Framme vid hamnen både satt och låg människor och njöt i solen. En flock får kom fram till vårt bord och hälsade på oss. De betraktade oss ett tag, sen tröttnade de på oss och vandrade vidare.

På båtresan hem fick Rolf äntligen ett kryss, en havssula som passerade mellan båten och ön. Vi andra var också väldigt nöjda med dagen.

Eva Långberg