Från parkeringen går vi längs bäcken i den näringsfattiga ekskogen. Vattnet flödar rikligt och porlar avstressande. Ideligen träffas vi av solreflexer från vattnet och strax lyssnar vi till en nötväcka som ihärdigt vill kalla till sig en partner. Biotopen bjuder på ett skafferi, gömt i barksprickor på mängder av gamla träd. Trädkryparen konkurrerar om läckerheterna och ger sig till känna med sin vassa drill. Nu delar sig bäcken och ett biflöde letar sig till vänster in på en ängsmark med tydligt fuktiga partier. Här är avsikten att gräva ur ett parti för att få en ny miljö med vattenspegel. Vi följer bäcken till höger och passerar vildsvinens SPA-anläggning. Efter att ha klättrat upp på en av moränryggarna får vi fin utsikt över en av flera mossar, som har rensats från igenväxning och utgör en rik fjärilsbiotop. Svartmesar hoppar runt bland grenarna och bofinken hälsar också vårens ankomst. Vi följer moränryggen, hör ett gäng tranor på överflygning, och strax ser vi en ny mosse med vattenspegel och en mängd döda, gamla träd. I flera träd ser vi bohål upphackade av spillkråka. Bengt visar på ett nyuppkommet gräs, vårfrylet, som blommar samtidigt med tussilagon och pestskråpan. Vi har nu kommit in i den västliga taigaskogen, bokträden släpper ännu ner solstrålarna till oss. Slingrande gamla stengärdsgårdar ringlar fram och försvinner bortom en höjd. Kaffepausen gör sig påmind i våra sinnen och på en solbelyst sluttning hittar vi var sin stubbe.
Söderåsens och Klippans Naturskyddsföreningar har i samarrangemang ordnat denna tur. 24 entusiastiska naturvänner har lockats för att lyssna till Bengt Hertzmans rika kunskaper, idag speciellt om vårfåglarna. Diskussioner kommer igång och frågor och intressanta synpunkter är många. Ett par duvhökar syns flyga förbi.
Efter fikat styr vi stegen mot den gamla skvaltkvarnen som inte har lämnat några rester efter sig. Dock kan vi, trots igenväxningen, se konturerna av vattenmagasinet som tömdes vid de tillfällen då kvarnen fick arbeta. Inte långt från kvarnen ligger rester från en mycket gammal blästerugn, där järnet i myrmalmen kunde anrikas. Platsen skyddas av ett pappbelagt tak. Exkursionen närmar sig sitt slut och vi återvänder till bilarna. Vi tackar Bengt för en givande dag och ser fram emot en ny vandring.
Vårfåglar i Linneröd den 7 april 2018
Från parkeringen går vi längs bäcken i den näringsfattiga ekskogen. Vattnet flödar rikligt och porlar avstressande. Ideligen träffas vi av solreflexer från vattnet och strax lyssnar vi till en nötväcka som ihärdigt vill kalla till sig en partner. Biotopen bjuder på ett skafferi, gömt i barksprickor på mängder av gamla träd. Trädkryparen konkurrerar om läckerheterna och ger sig till känna med sin vassa drill. Nu delar sig bäcken och ett biflöde letar sig till vänster in på en ängsmark med tydligt fuktiga partier. Här är avsikten att gräva ur ett parti för att få en ny miljö med vattenspegel. Vi följer bäcken till höger och passerar vildsvinens SPA-anläggning. Efter att ha klättrat upp på en av moränryggarna får vi fin utsikt över en av flera mossar, som har rensats från igenväxning och utgör en rik fjärilsbiotop. Svartmesar hoppar runt bland grenarna och bofinken hälsar också vårens ankomst. Vi följer moränryggen, hör ett gäng tranor på överflygning, och strax ser vi en ny mosse med vattenspegel och en mängd döda, gamla träd. I flera träd ser vi bohål upphackade av spillkråka. Bengt visar på ett nyuppkommet gräs, vårfrylet, som blommar samtidigt med tussilagon och pestskråpan. Vi har nu kommit in i den västliga taigaskogen, bokträden släpper ännu ner solstrålarna till oss. Slingrande gamla stengärdsgårdar ringlar fram och försvinner bortom en höjd. Kaffepausen gör sig påmind i våra sinnen och på en solbelyst sluttning hittar vi var sin stubbe.
Söderåsens och Klippans Naturskyddsföreningar har i samarrangemang ordnat denna tur. 24 entusiastiska naturvänner har lockats för att lyssna till Bengt Hertzmans rika kunskaper, idag speciellt om vårfåglarna. Diskussioner kommer igång och frågor och intressanta synpunkter är många. Ett par duvhökar syns flyga förbi.
Efter fikat styr vi stegen mot den gamla skvaltkvarnen som inte har lämnat några rester efter sig. Dock kan vi, trots igenväxningen, se konturerna av vattenmagasinet som tömdes vid de tillfällen då kvarnen fick arbeta. Inte långt från kvarnen ligger rester från en mycket gammal blästerugn, där järnet i myrmalmen kunde anrikas. Platsen skyddas av ett pappbelagt tak. Exkursionen närmar sig sitt slut och vi återvänder till bilarna. Vi tackar Bengt för en givande dag och ser fram emot en ny vandring.
Mikael Johansson