Vi var åtta personer som mötte upp på Klövahallars parkering. Solen sken och luften var kylig. Lotta Lundberg, vår guide, delade ut en lupp och två stenar till oss var. Vi fick också pappersremsor med olika geologiska tidsperioder, t.ex. ”Prekambrium 500 milj. år sedan” och ”Krita 145 milj. år sedan”. Stenarna representerade Söderåsens berggrund. En var rödaktig – gnejs, och en var svart – diabas. Gnejsen bildades just under prekambrium. Söderåsen kom till under kritaperioden.

Lotta ledde oss ner i sprickdalen, där stigen går längs Klövabäcken till höger om oss och det vittrade berget på andra sidan. I den näringsrika jorden växte bl.a. vänderot, skogsbingel och gulplister. Vattnet i bäcken kommer från Traneröds Mosse, det är rent och opåverkat. Vi smakade på vattnet som rann ut i källsprången längs stigen, det var kallt och gott, utan någon bismak. Efter ett tag tog stigen slut och vi fick ta oss över stora stenblock, sen tog stigen vid igen. Bokarna höll på att slå ut, körsbärsträd blommade, bäcken porlade och fåglarna sjöng. Vi var överens om att detta var Klippans kanske allra vackraste plats. 

Många ville veta vilka fåglar vi hörde. Lotta tipsade oss om tre vanliga fåglar med fallande toner i sången, grönsångare, bofink och lövsångare. De fanns där alla tre men det var grönsångaren som dominerade. Strofen slutar med ljudet av ett fallande mynt.

 Efter matpausen fick vi lära oss hur man definierar olika jordarter från finlera till grus, och se exempel på små bitar av bergarter som finns på andra ställen runt Söderåsen, exempelvis basalt och sandsten.

 Tillbakavägen gick uppe på åsen. Stigen upp (som kändes i benen) passerade klippor där man tydligt kunde se hur vittringen pågick.

Tillbaks på parkeringen delade Lotta ut blad där vi kunde läsa om alltihop som repetition. Det var pedagogiskt perfekt. Vi var så nöjda. Alla sinnena hade fått sitt. (Även balanssinnet.)

Eva Långberg