Vårt besök på Halland Väderö blev riktigt solig trots hot om regn. Redan på väg in till hamn såg vi ett flertal knubbsälar som låg och jäste höstsolen. Ön är inte stor men har aldrig varit helt kalhuggen och kan därav stoltsera med gamla träd och stor artrikedom. Det blev naturreservat 1958 och har vårdats med betesdjur, hönsnät mot kaniner och veteranisering. D.v.s man skadar yngre träd för att ge mer död ved åt insekter, fåglar och svampar.

Med ryggsäcken tung av god fika travade vi igenom fina betesmarker söderut mot söderskogen. Här står några riktiga giganter som kungens ek och flera hundraåriga bokar. På dessa gamla träd såg vi bl.a. den ovanliga lunglaven som är ett levande bevis på äldre orörd lövskog.

Vi observerade skillnaden mellan Sykomorlönn och Skogslönn. Den förra klassas som invasiv art.

Vi fikade mitt i skogen. Senare passerade vi en äldre begravningsplats och kom fram till sydänden av ön. Den friska luften gör en hungrig. Efter ännu en fika i hagarna gick vi norrut mot Nörreskog.

Där finns flera gamla lindar som inte har brytt sig om att de har tippat, De vinklar upp grenar och krona och fortsätter att frodas. Forna tiders hamling kan ses i på träd med en kandelaberformad krona.

Det blev en mycket trevlig dag i naturen.
Tack Per Hjort för initiativet att åka dit.