Det var en fin morgon när vi möttes på Vasasjöns parkering, tio optimister med svampkorgen i handen. Dagen innan hade det regnat och stormat, men nu tittade solen fram. Redan innan vi kom in i skogen hittade vi de första svamparna – en hög olika svampar som någon plockat men sedan ratat. Det blev mer och mer tydligt att vi inte var här först, inte på långa vägar. Nu gällde det att hitta de exemplar som förra gänget inte sett. Den ca tre kilometer långa slingan finkammades på bred front. I buskarna bland löven dolde sig flera knubbiga stensoppar, många brunsoppar, sammetssoppar, olika strävsoppar, kremlor som sett bättre dagar och några kantareller. Och långt inifrån den oländigaste terrängen hämtades två blodriskor. Vid närmare besiktning fick de kastas. De var bebodda av för många larver. Några spindelskivlingar och flugsvampar uppmärksammades också, men de fick stå kvar, liksom honungsskivlingar och en del andra stubbsvampar.
Halvvägs, på en solig höjd, slog vi oss ner och öppnade termosarna. Höjdpunkten, bokstavligt och bildligt.
En bit på vägen fick vi sedan sällskap av en liten snok! Den ringlade stigen fram tillsammans med oss.
Exakt klockan ett var vi tillbaka på parkeringen. Bra tajming!
Ingen hade fått någon stor skörd av svamp, men förhoppningsvis haft en trevlig förmiddag.

Text: Eva Långberg