Sju tappra trotsade hettan och begav sig till Räfshalen för att skåda fjärilar. Det visade sig lättare sagt än gjort… Vi började längs den lilla skogsvägen mot f d grustaget för att leta efter den lilla skogsvitvingen vars senast kända skånska lokal var här men inget spår av den och knappt av värdarten gökärt heller. Många växter far illa i torkan. På den lilla ängen i anslutning till vägen fick vi i alla fall se den praktfulla hagtornsfjärilen och en märklig nektarätande skapelse vid namn gulgördlad jättevapenfluga, en ganska sällsynt art. Enstaka prydliga pärlemorfjärilar hastade fram längs vägen när vi gick mot Räfshalen. Lupiner diskuterades och vi konstaterade att den är ett hot mot floran på torra sandiga marker. Efter fikan på Räfshalen där jungfrulin, hårginst och svinrot blommade rikligt så letades det fjärilar men resultatet blev magert, ett 20-tal prydliga pärlemorfjärilar, några kamgräsfjärilar och bland de stora bestånden ängskovall sågs en skogsnätfjäril, dess larver lever ju på kovallen. Några ”nattfjärilar” sågs också såsom prickig tigerspinnare och rödfransad björnspinnare (insekter har verkligen fascinerande namn…). I fågelväg blev det gröngöling, spillkråka, törnskata, talltita samt paret gök.
Tack till er som kom och gjorde vandringen jättetrevlig!

Text: Bengt Hertzman