Det var ett alldeles lagom sommarväder den morgonen, soligt, men inte för varmt. Vi var 13 kikarklädda personer som samlades vid Ljungbyheds flygklubb. Bengt Hertzman inledde med att berätta om landskapets historia, hur den magra jorden blivit underlag för militära övningar.

På vår promenad i hagmarkerna längs en slingrande stig, hördes konstant fågelsång. Det var lövsångare, gransångare, törnsångare, trädgårdssångare och ärtsångare. Sånglärkan hade vi som bakgrundsljud. Gulsparven satt högst uppe i björken och tränade på att räkna till sju. Göken gol, en gröngöling tutade på, vi förnam även lätet av en göktyta. Tornfalken flög och spanade över åkern, det gjorde också ett par ormvråkar och några röda glador. Tänk att gladan en gång varit sällsynt!
På Natura 2000-området satt en stenskvätta och visade upp sig länge i tubkikaren. Om man var snabb kunde man få syn på trädpiplärkan när den flög upp där i närheten.

.

Bengt visade oss Skånes nordligaste vulkan – Högekull, som verkligen inte var högre än 4 – 5 meter. Basalten från vulkanen är jordmån för brudbröd, en rar ört som växte i sluttningen. Lite senare presenterade Bengt oss för vårbroddens aromatiska smak, trähjon som använts som medicin mot binnikemask och några av de vilda blad som man kan ha i sallad.

Vi avslutade vid flygklubben, där buskskvättan hade sitt revir. Han visade upp sig fint. Det har varit en perfekt förmiddag, det var alla överens om. Tack Bengt och Martin.

Eva Långberg, Klippanbygdens Natur